hur bra än dag än har varit kan den inte klassas som något annat än dålig om man bryter av en nagel
blogception
läs mitt förra inlägg och märk väl hur jag har skapar någon slags blogception. an inlägg within an inlägg liksom
spänning i vardagen? fixa mobilt bredband
ja, det är sannerligen något som är superspännande. titt som tätt får jag något litet sms (och ibland inte så litet heller) på bredbandet. det är någon stackare som har skickat fel förstås. i min inkorg har jag två sms för tillfället. det första lyder såhär:
"Tack Felix, jag undrar om du fått någon nyckel till kyrkan?
Annars får du det den 27/1 Jag kommer att finnas i kyrkan då vid 9-tiden.
/Margareta"
det andra lyder såhär:
"jobbar du"
kul va? men det mest spännande smset jag fått på bredbandet måste vara det som kom i september 2011. det fick till och med ett eget blogginlägg
och det var på den tiden jag fick kommentarer också ser jag nu
idag var en speciell dag
detta var helt bortanför min vetskap, men det var tydligen "dissa-susanna-dagen" idag. detta var även dagen då UngDialog ägde rum. politiker, tjänstemän och ungdomar samlas för att diskutera allt mellan himmel och jord (dvs skolan, kommunen och säkerhet typ) detta var jag allmäld till, även detta var först bortanför min vetskap. ellie och jill tänkte att vi fyra, alltså ellie, jill, katta och jag, skulle göra det till en grej - snacka med politiker och fika en tisdagförmiddag blir ju kul, vi är ju på allt liksom. och ja, det hade varit kul om de andra dykt upp. men nej, där var jag, ensam, tre minuter innan själva grejen skulle börja.
stackars, stackars, stackars mig
äsch, skoja ba. jag klarade mig bra, lukas var ju där
Enough already
snart dags ju
NAE, nu dog jag. fick just reda på att studentmössorna kommit till skolan. nu blev allt väldigt påtagligt helt plötsligt. tänk då hur det blir att prova den imorgon.
läskigt
"jaha nehe...
... om man skulle gå ut till lagårn." skämtåsido. sista dagen på mitt sista sportlov är det nu. stört. sjukt. galet.
hörs.
och nej, jag har fortfarande inte skrivit klart mitt engelskarbete
idag är en sådan där dag då jag är så trött så att jag.. ah, jag vet inte ens. jag tror det var för att jag hade en så fin dag igår. lunch på nya, gemytliga espresso house med jill, ellie och katta och de sjukaste avsnittten av skins typ någonsin. igår var det även lite boda borg, lite mat och lite allmänt prodd. dock var det där med boda borg lite halvsant i och för sig. länge var planen att vi igår skulle åkt dit igår men så bidde det inte. lite mat och och lite allmänt prodd blev det dock som utlovat. denna kväll var ellie juan värdinna. kung. till borensberg åkte vi och lite senare åkte vi från borensberg. för vissa lockade torsdagsklubben, men en del av sällskapet, inklusive mig, hör väl kanske inte grejen med att gå ut på det viset lika mycket. dessutom är ju pengafaktorn ett ständigt jävla problem. jill, fronczak, linnea och jag drog till repan istället. fint var det där med jam och saxofonspipande. lite extra fint var det väl kanske också för att det var fronczaks och linneas första gång där och deras första intryck av hela grejen bör ha varit ganska soft. vi öppnar dörren och ut strömmar någon skön exotisk musik. tänk lite kromatiska närmanden, lite långa utdragna toner, några rungande syntackord, lite smäktande wailningar och mikrofoner med fett mycket reverb. emil, jonathan och timo var det som stod för välljudet och de var så jävla inne i det så vi fattade ingenting. det var lite amen-vi-styr-upp-en-helig-välkomstcermoni-då-feeling över det hela.
hörs
storbandskonsert
storbandskonserten har redan varit, men jag kan ändå inte fatta att det var vår tur. eller kanske inte min tur, men för alla sångare i klassen. vi var ju ettor nyss. puss på er
ett inlägg med diverse bilder från tvåtusentretton. främst tillägnat er som inte kan se bilderna på facebook (mamma, pappa och jill)
budda club premiär
p3 guld, middag och bastu hos jonathan
promenad
lirarballongband innan shadis och kattas födelsedagsgalej
där de fick fina presenter av oss
estetferre
morgonen efter
gemytlighetsmiddagen
överraskningskalas för shadis bror. persisk kultur är kung
ettor levererar
det funkar
här hemma råder ingen logik eller känsla för att följa traditioner eller säsong - vi dricker julmust och äter jordgubbar.
och jag skjuter även upp att göra mitt engelskarbete som bara väntar på att bli skrivet.
hörs
dagar som gått
har nu tänkt att berätta om min helg.
för ett par dagar sedan var det fredag. en helt okej soft skoldag, inget onödigt jättejobbigt liksom. sista dagen innan lovet och det. eftermiddagen kom och jill och jag proddade upp diverse nappar, trashade till oss eftersom en så kallad rockkväll var det som väntade oss. iväg till repan, där det i vanlig ordning var soft. vidare till l'orient, öl och rock och dylikt (det var alltså här kvällen nådde sitt rockklimax). sällskapet, en skara som nu hade växt till sig till ungefär tjugo pers gick återigen till repan och återigen var det soft där. jam och sömn. dessvärre finns det inga bilder från denna kväll, men tänk er lite jeans, lite läder, lite hoodies, öl och faketatueringar så hör ni grejen.
efter fredag kommer lördag och så var det även denna helg. efter lite bakishäng i repan väntade några timmars uppstyrade av kläder för kvällen (mer om det senare). förresten, där det med med bakishäng är ett fascinerade fenomen. skön stämning och sköna samtalsämnen. typ den grejen hör jag sönder. åter till sammanfattningen av helgen. väl i kisa hände det väl ingenting förutom en grej, och vilken grej det var! ANNA OCH LINNÉA KOM HEM. galet. fattade ingenting. har inte sett dem på fem månader och sedan bara stod de där och jag kunde krama dem. anna och linnéa borde egentligen få ett eget inlägg, men jag satsade ju på att få in hela helgen i detta. får se, ett anna-och-linnéainlägg kanske kommer framöver. hur som helst, de var hemma och det fikades. de åkte hem. jag styrde upp mot vinden för att hitta fancy kläder till kvällens festligheter. fina karin höll med 19-årsfest med aristokrattema och målet var att se så rik ut som möjligt i princip. jill gick dock emot den principen litegrann. det körde ihop sig med hennes tänkta adelsklänning, så istället lånade hon min korta, svarta underklänning och resultatet blev väl att hon liknade något i stil med en glädjeflicka. jag körde aristokrat á la 40-tal i mormors gamla kläder och skor. en himla gemytlig tillställning var det. lägenheten som festen hölls i var karins farfars gamla lägenhet mitt på ågatan. har aldrig varit på något liknade ställe. här ifrån finns det bilder i alla fall, det var absolut omöjligt att inte dokumentera denna afton. låt bilderna tala.
detta var alltså det första dagarna av mitt sista sportlov. tack för mig.
hörs
förresten, det där med pannkakor
om ni har gott minne (eller det kanske är en fråga om intresse) minns ni kanske att jag och katt skulle äta pannkakor i måndags. det gjorde vi. på tisdagen skulle jag hitta på något att äta själv, ty sambon var iväg på annat bestyr. pannkakor, tänkte jag då, det kan jag ju göra. sagt och nästan gjort. allt går som planerat när jag steker den första pannkakan. sedan sket det sig. jag välte ut hela jävla bunkfan med smethelvetet. satte mig på köksgolvet och tjurade samtidigt som jag tuggade i mig den enda lilla pannkaka jag hann göra och sa adjöss till det goda humöret för den dagen.
men jag ska inte klaga - pannkakan var jättegod.
... and
kung
tjena, tja och läget?
det är måndagen den fjärde februari 2013. sitter vid köksbordet i lägenheten. har just diskat. ska snart gå och handla lite mat. ska göra pannkakor idag till mig och katta. gott ska det bli.
såja, där har vi lite dokumentation. den här dagen kommer jag aldrig glömma nu.
hörs
söndag kväll och jag bloggar istället för att skriva ett skitviktigt svenskarbete
amen på riktigt nu, jag ska blogga. för ett par sekunder sedan postade shadi ett inlägg på min facebooklogg. hon undrade om jag hade slutat blogga - det har jag ju inte. det är bara det att jag inte bloggar. förutom nu då. men nu har jag en plan. jag har en plan för hur inläggen ska ploppa upp lite mer frekvent här. det är inte så himla lång tid kvar innan mitt och mina vänners liv här i linköping tar en paus för att vi ska upptäcka nya ställen och nya människor. förändring och allt sånt. men ni, mina vänner, är det finaste jag har. jag är evigt tacksam för att jag har er. när alla vi är utspridda över hela världen är det tänkt att jag ska kunna gå tillbaka i mitt arkiv och läsa om allt det som var. om allt på kaserngatan 39, östgötagatan 26, skogslyckegatan 72, folkunga och ågatan typ.
nu har det varit bloggtorka här på redaktionen ett bra tag, och det svider. jag tror att jag haft för kul för att blogga. men nu är det dags att hitta tillbaka till gamla rutiner och komma igång dokumentationen. om jag gör det kommer jag tacka mig själv när jag sitter där ensam om något år och saknar er.
kungar är ni
allihop
allihop?
allihop
hörs
