lycka/sorg
jag har tagit studenten. jag har använt min vita klänning (som inte längre är vit) och min studentmössa (som inte är särskilt vit den heller). jag har dansat sönder i regnet på ett flak, blivit hes, dansat med kapälle, ätit trerätters på stångs, varit på bordet, förtärt alkohol, sjungit studentsången, sagt hej då till mina mentorer, gått på studentmottagningar back-to-back, tagit emot fina presenter, njutit av sällskapet av alla fantastiska människor och haft så jävlajävlajävla roligt. allt detta har jag gjort, men jag har inte fattat ett dugg tror. är allt slut nu? är det inte vi som är es3a längre? jag hör mig, men jag hör mig ändå inte. det känns som att hela studenten bara var på ploj, inget mer än så liksom. nu är jag bara så himla glad och nöjd, men jag bävar också den stund då jag faktiskt kommer inse att den här delen, den bästa delen hittills, av mitt liv är slut. vad händer ens
på tal om studentmottagningar - vad trevligt det är! jag ätit sjuka mängder av den bästa maten man kan tänka sig, dansat med shadis persiska släkt, haft ett nattligt skinny dip, återigen förtärt alkohol och återigen fått umgås med en massa fina vänner.
och sen har jag jobbat en del också, men det kanske inte är så kul att läsa om.
Kommentarer
Trackback
